Hermann Hesse, världen och en raderad bloggpost

Jag funderade en del på saken imorse när man var ut och joggade, funderade på den där bloggposten jag raderade. Var det rätt? eller fel att radera den? Bloggposten handlade om någon som är en viktig maktfaktor inom svensk högerextremism (och ja. dit räknar jag även baserat på kunskap det där partiet som grundades av bland andra en av förintelsarkitekten Heinrich Himmlers gamla medarbetare och som numera återfinns i vår riksdag). Denne någon är numera outad med namn av somliga  publikationer, droppen som gjorde mig så förbannad att även jag publicerade namnet med lite annan info var det faktum att vederbörande ett kort tag innan visat prov på förmågan att få mordhotade journalister just mordhotade. Sedan fick en läsarkommentar av signaturen Thomas mig att börja fundera, jag läste också en mordhotad journalists egna tankar om saken och insåg, Näe, vilken värld får vi? Slutsats, inte en värld jag eller dom flesta tänkande människor vill ha. Det är inte det vi behöver nu i en orolig tid utan mer hopp och hopp finns det trots allt mitt i allt mörker av ondska i vår nutid.

Och när och om man nu läser den här bloggposten så kanske man undrar var Hermann Hesse kommer in i bilden?

Jo, i vårt land så finns ju tyvärr mörkret i form av allt mer våldsamma nazister närvarande. Hermann Hesse är en av dom författare vars böcker brann på nazisternas bokbål runt om i Tyskland år 1933. Att läsa Hermann Hesse är inte bara en protest mot det mörker som numera letat sig in ända in i vår riksdag utan även att stifta bekantskap med en helt fantastisk författare om man nu inte har läst något av honom förut. Själv så började jag läsa Gertrud igår (har hunnit med ungefär hälften när dessa rader nedtecknas). Så här långt så skulle jag vilja beskriva Gertrud (som helt nyligen kommit ut i en ny svensk översättning) som ett passionerat triangeldrama ur vilket den som vill kan utläsa en del vidare filosofiska under och övertoner. Och eftersom triangeldramat är centralt i Gertrud och eftersom handlingen rör sig nära operans värld och eftersom jag själv råkar gilla att lyssna på opera så går det ju liksom inte att komma ifrån att man kommer att tänka på en viss gammal opera, nämligen denna

Berlinsom händelsevis utgjort soundtrack till denna bloggposts författande.

End…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s