Black Metal versus klassisk musik

Det är förunderligt det här när det gäller musik & sånt, liksom (om man är intresserad på riktigt) hur ens smak utvecklas och förändras och utökas med åren. I princip inget av det jag själv gillade under 1980-talet (med undantag för Ulf Lundell) står jag ut med att höra på idag. Då, på den tiden när man lyssnade mycket på äckelsliskig mjukishårdrock av band med pudelfrissa som obligatoriskt uniformskriterium så betraktade jag visserligen mig själv som hårdrockare även om man avskydde ”dom tyngre prylarna och banden”.

Idag så är något väldigt lustigt på väg att inträffa, i takt med ett allt större intresse för klassisk musik så börjar även ett yrvaket men nyfiket intresse för tung metal att infinna sig, det finns särskilt en artist som intresserar mig, en artist man inom metalkretsar snackar om som ”Black Metal”, en artist som jag är helt säker på kommer att gå en lysande karriär till mötes.

Så många bottnar, från det allra skiraste och ljusa till svart, becksvart. Min association som nu följer är kanske en smula märklig eller också inte. Men Myrkurs musik får mig att tänka på målningarna av Norges kanske största konstnär någonsin, nämligen Edvard Munch.

End…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s