När Mozart kommunicerar med en från andra sidan

Det finns talang och så finns det TALANG. När jag hör en viss en gång i tiden enormt framgångsrik dirigent (Herbert von Karajan) så hör jag… snyggt, musiken är vacker, det är välproducerat, ljudkvalitén så bra den rimligtvis kan vara även på dom riktigt gamla sakerna men det är ändå som om man hela tiden känner att nåt som är mer än yta saknas, det vill liksom inte riktigt fastna.

MEN

När man däremot sätter sig ner och lyssnar på en viss annan dirigent (Wilhelm Furtwängler) så spelar det inte så stor roll om det är Wagner, Brahms, Mozart, Bruckner, Bach eller nåt annat, det känns verkligen som om Mozart liksom på ett spirituellt plan kommunicerar musiken med en och att man förstår den till fullo och fullt ut.

Båda dirigenterna valde att stanna i nazityskland under DOM åren, när det gäller den senare dirigenten så har ett envist nazirykte hängt kvar ändå sedan andra världskriget och förts vidare genom mer eller mindre begåvade böcker och för inte så värst länge sedan även genom en inte särskilt bra film med en Skarsgård i tung roll. Härvidlag så har den först  nämda dirigenten klarat sig lindrigare undan vad avser omvärldens eftermäle. Djupt orättvist tycker jag och varför ska jag nu förklara för eder.

Så här ligger det till: Herbert von Karajan gick med i NSDAP så FORT det blev opportunt lönsamt och karriärgynnande, d.v.s i början av 1930-talet. Wilhelm Furtwängler gick aldrig med. Karajan har dirigerat nazisthymnen Horst Wessel Lied vilket Furtwängler aldrig gjorde. Karajan har dirigerat i nazistuniform vilket Furtwängler aldrig gjorde, Furtwängler ingrep och bidrog till att rädda mellan 60-80 musiker med judiskt påbrå (antalet varierar beroende på vilka källor som konsulteras) något man inte kan säga om Karajan.

Det är lite av en tragedi i sammanhanget att man kanske måste älska musik på en viss nivå, vara konstnär på en viss nivå, förstå vilken enorm konstnärlig kärlek Furtwängler kände inför den tyska klassiska musiken för att se argumentet att han ville rädda den som en trovärdig förklaring till valet att stanna i Tyskland under dom åren, själv så tror jag faktiskt att den är plausibel, någon annan har säkert en annan uppfattning.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s